Den här dagen för 2 årsedan förändrade mitt liv på ett sätt som jag aldrig vill uppleva igen...

Jag kan känna & uppleva allt igen som om att det var igår det hände:

Telefonen som ringer & väcker mig exakt 23:10.

Min ensama bilfärd till akuten i Ludvika.Nervös så jag skakar men med lite hopp kvar.

Ansiktsutrycket på hon i receptionen & jag förstår att hoppet inte finns något mer.

Hur hon visar in mig i anhörig rummet,där min mamma sitter.

När vi gemensamt får medela mina syskon över telefon.

Kan fortfarande känna den hemska magvärken som gör att jag nästan inte kan sitta ner.Hur bena skakar......

Sen följer månader av sorg,som i en dimma tar man sig igenom det....Man jobbar,försöker äta & lever för

barnens skull.

Men så en dag vänder det,sorgen finns för alltid kvar...Men man lär sig att leva med den ,uppskatta allt man fick

dela.Att han fick träffa mina barn,vara med när jag gifte mig mm

Jag kommer alltid Älska,Sakna,Sörja,Minnas min underbara pappa ♥...som fick lämna oss allt för tidigt!